Jag tycker att allt känns så orättvist. Hur kan livet vilja ngn så illa? Så man blir drabbad av cancer vid 49 års ålder. Samma sak gäller Hannes? Hur kan livet vilja så illa att Hannes blir drabbad 2 ggr av cancer. Vad är det som gör att vi blir drabbad? Vad är det som gör att just Hannes blir sjuk och inte Wilma, Tea eller Erik?
Jag har hört att för 10 års sen hade vi inte kunnat räddad Hannes. Så mycket går forskningen framåt på en 10-års period. Tänk er då hur viktigt alla våra bidrag är. Vilka kan vi rädda om 10 år? Är det dig? Mig eller vem? Våra barn eller våra föräldrar?
Det är en väldigt skön känsla att veta att man bidrar när ngn nära en blir drabbad. Den känslan är 1000000000000000000000000000000000000000000000000ggr skönare än att göra fynd på IKEA. Så det så!