Jag vill gå orakad i Guldsmeden

Idag har jag varit i Stockholm hela dagen på möte. Jag har haft lite olika uppdrag och bland annat så diskuterade vi hur vi marknadsför PBM. Jag kände mig lite splittrad för jag hade en viktig kund som ringde på mobilen när vi hade paus så jag blev försenad in i mötet igen. Kom inrusandes...


Vad händer när jag går in i mötet igen..??????????????????????????????????????????????????
Jag går in på mötet och då säger utbildningschefen att hon vill att jag ska presentera PBM inför de andra 7 psykologerna+läkare. Jag känner hur pulsen börjar pulsera, vet ej var jag ska börja, känner mig upphängd och nersläppt, marken gungar, och jag tappar helt tråden. NOLL FÖRBEREDELSE!
Hjärnan jobbar febrilt på att försöka hitta ngt att säga men det är NATTSVART i huvudet. Det känns som att jag ska svimma, får inget luft och hjärnan är NATTSVART. HELT TOM! Ju tommare jag känner att den är ju mer panik får ja.

Försöker mig på ngn mening då chefen avbryter och ställer massa frågor. Fortfarande NATTSVART i huvudet. Jag menar NATTSVART. Psykologerna börjar harkla sig och marken gungar som om jag vore på Tallink färjan...
Min chef ställer följande frågor.
Om jag var en VD på ett företag och vill anlita PBM - Varför? Jag försöker svara men hon avbryter med flera frågor medans de andra lyssnar intensivt på mina svar...
Vad kan PBM erbjuda som inte de andra företagen kan?
Vad kan PBM göra för vår ledning?
Hur presenterar du våra olika områdena?

Det var helt nattsvart i mitt huvud i 10-15min. Kan inte svara, stammar, knallröd i ansiktet...Säg inte att ni förstår för det gör ni inte...
Jag gör vad som helst för att få detta ogjort...

Jag vill dö, gräva ner mig själv under jorden, gå naken på guldsmeden, sälja familjen. Fattar ni hur hemskt detta är inför 7 psykologer. Den enda tanken som dök i mitt nattsvart huvud var: Vad fan håller du på med, Psykologerna tycker du e helt Miffo, skärp dig, dom kommer lägga in dig, du kommer aldrig mer få träffa katten......Ju tommare desto med PANIK...
Fortfarande NATTSVART. Hände ingenting...
Psykologer är inte ett gäng som garvar och lättar upp heller direkt. De analyserar dig till döds.

Fy fan. Jag kan aldrig mer visa mig. Jag måste säga upp mig. Jag stryker mig som en kattunge kring väggarna på T-centralen.Vågar knappt gå på tåget ifall ryktet har spridit sig. Jag DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!!!!!!!!!!
Jag har såna katastroftankar så jag dör. Skulle kunna betala pengar för att spela tillbaka tiden. Det är lätt värt 25 000kr.
Försöker tänka på barnen i HAHITI men det hjälper inte. Kan omöjligt tänka mig att de har det värre än jag.
Jag vill DÖ, säga upp mig själv, gräva ner mig själv i Fridhem. Jag vill gå naken i guldsmeden, orakad. Jag gör vad som helst...

Varför kan inte psykolger vara lite lättsamt folk? Varför kan de inte bara säga, skärp dig Miffo du behöver läggas in....Då hade det lossnat. Det var nattsvart!!!



Jag kan konstatera att Niveas deo inte räcker till i såna situationer. Jag trycker armhålorna mot sidan för att det inte ska lukta katt piss i X20000....
Jag dööör! Jag menar det, jag dör!

Jag vill jobba på posten, Jag kan cykla och dela ut post, jag kan bli lantbrevbärare, sälja hjortronsylt, blåbärssylt. Jag kan plocka jordgubbar vintertid på forsa handelsträdgård. Vad som helst men ta mig inte tillbaka till PBM.

Hur fan kan det bli NATTSVART när det inte får bli NATTSVART????????

Godnatt från ångestmonstret...
Vill inte säga godnatt känner ja. Vill berätta, få er att förstå. Det var som att gå naken på jobbet och skrika anal, anal, anal...fast 10000000000ggr värre.

Hör ni inget mer så är jag på tian. Hälsa inte på mig. Var god respektera min dödslängtan. VAR GOD RESPEKTERA!
SKRIV MIFFO PÅ GRAVSTENEN